Dutch Baroque Era Painter, ca.1590-1656 Dutch portrait, genre, and allegorical painter. In Italy (c.1610?C1620) he gained a sound understanding of the works of Caravaggio, which greatly affected his style. He was a master at painting candlelit genre pieces and biblical scenes. Upon his return to Holland, he introduced the Italian manner of illusionistic decoration into Dutch interiors, as in his decorative scheme for the palace of Honselaarsdijk. In 1628, Charles I invited him to England, where he decorated Whitehall and painted portraits of the king and nobility. Several of these are now in the National Gallery, London. He also worked for the court of Denmark, and from 1637 to 1652 at The Hague. Together with Terbrugghen and Baburen he led the influential Utrecht school of painting that introduced Caravaggesque dramatic realism into Dutch art.   Related Paintings of HONTHORST, Gerrit van :. | Christ before the High Priest sg | Young Drinker sr | The Incredulity of St Thomas sdg | The Prodigal Son af | Adoration of the Child (detail) sf |
Related Artists:
LUINI, Bernardino
Italian High Renaissance Painter, ca.1480-1532 Italian painter and draughtsman. He was one of the generation of Lombard painters active around 1500 who, influenced by Leonardo and Raphael, blended High Renaissance innovations with indigenous Milanese elements to create a Lombard Renaissance style. Luini's paintings were extremely popular with both collectors and critics from c. 1790 to the end of the 19th century. This widespread popularity, however, had unfortunate consequences: many of his frescoes were detached from their original settings, many of the panel paintings were transferred to canvas and other works were heavily restored. As a result few survive in a good state. About 700 works are attributed to Luini, but many of these attributions are over optimistic.
John O Brien Inman
American, 1828-1896
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.